Sånt flyt
Ja det har drabbat mig igen... flytet. Hade det i våras när allt löste sig så bra i sundsvall.. Och nu är jag där igen. Fått flytta hem och kommit in på skolan jag velat gå i minst 2 års tid. Och ända är jag lite nertryckt. Hoppade iofs av glädje när jag fick antagningsbeskedet. Och var lycklig inombords en hel dag efter att fått flytta hem. Men jag vet vad denna låga känsla beror på ... vad det är som gör att alla känslor inte riktigt når upp till ytan... utan tunnas ur på vägen upp. Trötthet är svaret!! Hade äntligen sett fram emot att vara hemma och kunna hänga med vilka jag vill, när jag vill. Men så ska jag upp till Umeå på en gång.. i en vecka. Bo i väska igen! Jag vet... pinsamt att jag klagar när jag har nästan allt jag vill. Men .... trötthet!
Ställt av mcn idag. Ett rätt beslut. Frös som en gris när jag körde till mina föräldrars garage och på en fånig studentpeng klarar väl ingen en försäkringskostnad på 1900 i månaden va :p Men haft sjukt roligt på den i sommar! Har verkligen utvecklats som Nova. Yeah!
Den kära kärleksfronten. Ska den dammas av lite så här på kvällskvisten. Fortfarande singel, men är en stabil sådan. Några månader i Sundsvall med tid och utrymme att tänka igenom, reflektera och komma framåt i sin utveckling. Det har gjort susen. Blir inte kär så där fånigt lätt som förut, har styrka att ta mig ur sådant som inte är bra för mig och ska framöver bara låta mina bra relationer gro. Har bestämt att lägga min tid på dom som ger mig energi, som fyller mig med glädje. Det är de människorna som ska få min tid i år. Har även insett hur sjukt mycket närhet den här hösten kommer kräva. Sova sked..... that´s the shit my friends!
Ställt av mcn idag. Ett rätt beslut. Frös som en gris när jag körde till mina föräldrars garage och på en fånig studentpeng klarar väl ingen en försäkringskostnad på 1900 i månaden va :p Men haft sjukt roligt på den i sommar! Har verkligen utvecklats som Nova. Yeah!
Den kära kärleksfronten. Ska den dammas av lite så här på kvällskvisten. Fortfarande singel, men är en stabil sådan. Några månader i Sundsvall med tid och utrymme att tänka igenom, reflektera och komma framåt i sin utveckling. Det har gjort susen. Blir inte kär så där fånigt lätt som förut, har styrka att ta mig ur sådant som inte är bra för mig och ska framöver bara låta mina bra relationer gro. Har bestämt att lägga min tid på dom som ger mig energi, som fyller mig med glädje. Det är de människorna som ska få min tid i år. Har även insett hur sjukt mycket närhet den här hösten kommer kräva. Sova sked..... that´s the shit my friends!
Nya news
Lite vemodigt.... packar.. sista dagen på jobbet imorrn. Måste flytta hem och vänta på besked från skolan. Fick i alla fall erbjudande idag om att få fortsätta jobba i Sundsvall om jag inte kommer in på skolan. Ska prata lite mer om det imorrn. Jag känner dels att jag i så fall skulle behöva va lite ledig. Och sen är det ju det där med boende då igen... hitta nåt nytt och lösa med lägenheten hemma. Det var inte direkt vad jag kände för att ta tag i just nu. Helst vill jag nog bara hem och bo där... landa lite... plugga.
Åter till packningen! Imorrn blir det hemfärd :) Mina kära föräldrar kommer och hämtar mig och alla saker. Snälla som få!
Åter till packningen! Imorrn blir det hemfärd :) Mina kära föräldrar kommer och hämtar mig och alla saker. Snälla som få!
Dags igen
Shit vad längesen jag bloggade. En och annan som saknat den också. Så idag tar jag tag i det. Sist jag skrev var jag ju på väg att börja jobba i Sundsvall. Och nu är vi i slutet av den perioden. 4 månader skulle jag va här.. och nu är de över. Har gått så himla fort. Men det gör det väl när man har roligt. Trivs så jäkla bra där. Var sjukt stressigt de senaste 3-4 veckorna, men igår infann sig lugnet och ordningen igen. Färre barn vilket var skönt. Ovan känsla att ha tid att äta lunch i lugn och ro och få fika. Känner att stressen fortfarande lurar kvar lite i mitt inre... men hoppas det lägger sig nu. Hade lite svårt att sova på slutet så det var väl ett varningstecken det. Men nu känns på som om det är på bättringsvägen.
På torsdag blir det alltså flytt hem till Östersund igen. I väntan på vad som händer i september. Står som 3e reserv på en vidareutbildning till barnsjuksköterska. Så kommer jag in där behöver jag inte bekymra mig. Då är det bara att slå sig till ro i Östersund en stund till, för den utb är på distans. Kommer jag inte in.... ja det är då proboblemen börjar.. Får jag förlängt vik i Sundsvall så lockar ju det så klart. Men det blir mycket jobb med att hyra ut lägenheten hemma igen och dessutom hitta nåt nytt boende i Sundsvall. Hoppas jag kommer in på utb!!!
Vad har hänt i sommar då. Ja det har varit många många turer fram och åter mellan Sundsvall och Östersund. Har åkt hem varje ledighet. Bott i en väska lite här och var hemmavid, men det har ändå varit värt det. Skönt att va hemma också. Det är ju där jag har mina vänner och familj.... och hojen ;) Har åkt mycket i sommar. Har varit jäkligt kul och känner att man känner sig säkrare och säkrare. Men nu ska jag nog snart ställa av den för vintern för försäkringen är sjukt dyr :(
Mycket dans har det blivit också, både längs kusten och hemmavid. Har varit sjukt kul för jag har lärt känna en massa nytt dansfolk och fått dansa på nya dansbanor. Så nu längtar jag till Ö-viksmaran där alla samlas igen.
Kan ju inte brassa på med allt vad sommaren innehållt på en gång.. Då kommer ni stackare som läser somna innan ni når halvvägs. Men en liten fundering på vägen och diskuterats med vännerna.. Hur kommer det sig att alla är så rädda för förhållande nu för tiden? Har vi influerats för mycket av kändisvärlden? De flesta verkar idag ha inställningen att det måste kännas perfekt innan man kan ens överväga att bli tillsammans. Förr blev man ihop rätt snabbt och sen lärde man känna varandra längs vägen... och upptäckte efter 3 veckor, 4 månader eller 3 år att man inte passar ihop. Inte mer med det. Idag verkar man ska behöva va 100% säker på sina känslor innan det blir nåt. Vad har hänt? Ordet "tillsammans" betyder ju inte livslångt bindande, skaffa barn och gifta sig. För mig betyder det bara att man trivs i varandras sällskap så pass mycket att man inte har behov av att va med andra. Och sen upptäcka allt eftersom man lär känna varandra om det känns bra eller inte..... Inte mer allvarligt än så. Har nån nåt svar på det här så är ni hjärtligt välkommen!
Tills nästa fundering... ta vara på varandra!
På torsdag blir det alltså flytt hem till Östersund igen. I väntan på vad som händer i september. Står som 3e reserv på en vidareutbildning till barnsjuksköterska. Så kommer jag in där behöver jag inte bekymra mig. Då är det bara att slå sig till ro i Östersund en stund till, för den utb är på distans. Kommer jag inte in.... ja det är då proboblemen börjar.. Får jag förlängt vik i Sundsvall så lockar ju det så klart. Men det blir mycket jobb med att hyra ut lägenheten hemma igen och dessutom hitta nåt nytt boende i Sundsvall. Hoppas jag kommer in på utb!!!
Vad har hänt i sommar då. Ja det har varit många många turer fram och åter mellan Sundsvall och Östersund. Har åkt hem varje ledighet. Bott i en väska lite här och var hemmavid, men det har ändå varit värt det. Skönt att va hemma också. Det är ju där jag har mina vänner och familj.... och hojen ;) Har åkt mycket i sommar. Har varit jäkligt kul och känner att man känner sig säkrare och säkrare. Men nu ska jag nog snart ställa av den för vintern för försäkringen är sjukt dyr :(
Mycket dans har det blivit också, både längs kusten och hemmavid. Har varit sjukt kul för jag har lärt känna en massa nytt dansfolk och fått dansa på nya dansbanor. Så nu längtar jag till Ö-viksmaran där alla samlas igen.
Kan ju inte brassa på med allt vad sommaren innehållt på en gång.. Då kommer ni stackare som läser somna innan ni når halvvägs. Men en liten fundering på vägen och diskuterats med vännerna.. Hur kommer det sig att alla är så rädda för förhållande nu för tiden? Har vi influerats för mycket av kändisvärlden? De flesta verkar idag ha inställningen att det måste kännas perfekt innan man kan ens överväga att bli tillsammans. Förr blev man ihop rätt snabbt och sen lärde man känna varandra längs vägen... och upptäckte efter 3 veckor, 4 månader eller 3 år att man inte passar ihop. Inte mer med det. Idag verkar man ska behöva va 100% säker på sina känslor innan det blir nåt. Vad har hänt? Ordet "tillsammans" betyder ju inte livslångt bindande, skaffa barn och gifta sig. För mig betyder det bara att man trivs i varandras sällskap så pass mycket att man inte har behov av att va med andra. Och sen upptäcka allt eftersom man lär känna varandra om det känns bra eller inte..... Inte mer allvarligt än så. Har nån nåt svar på det här så är ni hjärtligt välkommen!
Tills nästa fundering... ta vara på varandra!