Drömmar
Vaknade helt konstig.. alldeles nyss. Ändå trött.Fan jag känner mig nästan ledsen :( Fattar inte hur drömmar kan va så jobbiga. De är ju inte på riktigt. Men när de blir så där verkliga, då är det jobbiga. Hänger kvar hela dan.
Jag var gammal, kanske 80 år. En läkare försöker väcka mig. Hör honom men jag är så trött. Han säger att jag fått en hjärtinfarkt. Till slut orkar jag vakna till. Det första jag gör är att fråga efter denna person..... Men läkaren säger att vi inte bör ha nån kontakt. Jag blir helt förstörd och gråter fast jag egentligen inte orkar. Tydligen har jag telefon för jag ringer den här personen. Men min röst är så svag att jag inte kan prata riktigt. Räcker över telefonen till en man som står bredvid (vet inte vem det är) och ber honom säga till personen i luren att jag saknar denna person. Men mannen jag gett luren till säger istället att jag inte vill veta av denna person. På nåt sätt lyckas jag ta luren från mannen och samlat så mycket kraft av ilska att jag får fram "Du är mitt livs kärlek. Jag saknar dig!" Hela tiden gråter jag av rädsla av att någon ska skilja oss åt!..... end of senario! Förstår ni vilken stress man har i kroppen när man vaknar!?
På nåt vis tror jag att drömmar ibland försöker säga en nåt. Särskilt när de är så verkliga att de i stort sett kunnat hänt i verkligheten. Jag tror den här drömmen kanske försöker få mig att inse att det spelar kanske inte roll hur mkt min hjärna försöker att styra, det som finns i hjärtat finns där ändå.... fast undantryckt!
Har drömt så mycket sånt där på sista tiden..... där jag är helt förstörd. Ledsen, stressad..... Och så längtar man vissa dagar efter att bara få sova för att komma bort ifrån verkligheten en stund och vila. Men istället blir det att verkligheten kommer ikapp en och verkligen visar sig på natten istället. När ska jag få ro?
Jag var gammal, kanske 80 år. En läkare försöker väcka mig. Hör honom men jag är så trött. Han säger att jag fått en hjärtinfarkt. Till slut orkar jag vakna till. Det första jag gör är att fråga efter denna person..... Men läkaren säger att vi inte bör ha nån kontakt. Jag blir helt förstörd och gråter fast jag egentligen inte orkar. Tydligen har jag telefon för jag ringer den här personen. Men min röst är så svag att jag inte kan prata riktigt. Räcker över telefonen till en man som står bredvid (vet inte vem det är) och ber honom säga till personen i luren att jag saknar denna person. Men mannen jag gett luren till säger istället att jag inte vill veta av denna person. På nåt sätt lyckas jag ta luren från mannen och samlat så mycket kraft av ilska att jag får fram "Du är mitt livs kärlek. Jag saknar dig!" Hela tiden gråter jag av rädsla av att någon ska skilja oss åt!..... end of senario! Förstår ni vilken stress man har i kroppen när man vaknar!?
På nåt vis tror jag att drömmar ibland försöker säga en nåt. Särskilt när de är så verkliga att de i stort sett kunnat hänt i verkligheten. Jag tror den här drömmen kanske försöker få mig att inse att det spelar kanske inte roll hur mkt min hjärna försöker att styra, det som finns i hjärtat finns där ändå.... fast undantryckt!
Har drömt så mycket sånt där på sista tiden..... där jag är helt förstörd. Ledsen, stressad..... Och så längtar man vissa dagar efter att bara få sova för att komma bort ifrån verkligheten en stund och vila. Men istället blir det att verkligheten kommer ikapp en och verkligen visar sig på natten istället. När ska jag få ro?
Kommentarer
Trackback