you don´t see the whole picture....

THIS IS MY STORY!

Ja så här är det. Finns en kille som jag haft känslor för av och till i ja..... vad blir det..... om vi säger 10 år +/- 2 år då. Ni förstår i alla fall att det är lång tid. Men de riktigt seriösa känslorna kom nog ifatt mig för 4 månader sen på den där picnickfilten. Den här killen då... ja han har i alla fall vid ett tillfälle för väldigt längesen varit intresserad tillbaka. Men då var jag i en relation med en annan och därför blev det så klart inget. God knows I wanted!! Men efter den gången har jag väl aldrig riktigt känt nåt mer än lite flört emellanåt från den här killen.

Under de fyra senaste månaderna har jag i alla fall inte velat träffa nån annan seriöst än honom i syfte att se om det verkligen kan bli nåt. Det har liksom känts som att det bara är han. Jag vet det.. och mina vänner vet definitivt, att det är han jag tänkt på, på riktigt. Och till saken hör att även han vet (eller visste, som han nu uttryckte sig sist). Jag har verkligen lagt allt på bordet, sagt vad jag känner och känt. Att jag verkligen vill att vi ska ge oss en chans efter alla dessa år då vi för det mesta haft nåt litet intresse av varann, fast aldrig riktigt i fas. Så i klartext har den här killen fått veta: jag är intresserad, på riktigt! Sen har jag så klart även sagt att det alltid kan ändras när man lär känna varandra. Men hey... vem kan någonsin garantera kärlek. Ja jag vet, finns massvis som står där längst fram i kyrkan och säger dyrt och heligt "tills döden skiljer oss åt". Kanske de borde säga "tills vi skiljer oss" istället!? För hur många har inte sagt att han är den med stort H (även jag har trott det om i alla fall en kille) för att sedan inse att han bara var någon man träffade på vägen mot sin tänkta livspartner.

Nåja... Nu var det ju så här att jag dansade med en kille på krogen för typ 3 veckor sen. Det var inte så mycket mer med det. Jag var ute med min partytjej! Visst dansade jag lite med honom för att det var lite kul. Men inget mer. 

Några dagar senare (eller nåt. har inte stenkoll på datum här) får jag ett mail på Facebook. Denna beryktade sida. Ja i alla fall... ett mail från den här killen på dansgolvet (kallar honom B). Han känner då tydligen killen jag är så intresserad av... och nu får vi väl börja kalla honom A för få den här historien lite smidigare. I detta mail står det en undran om han hade varit på mig för mycket på dansgolvet, för det hade han fått höra av A. Jag sa att det inte var nån fara... Efter det mailet följde en mailväxling på denna sida. Det handlade om kvällen i allmänhet... om Sensation white i Amsterdam (eftersom musiken den här lördagen på krogen varit grymt bra). Sen blev det väl lite av det där "jaha, vad gör du när du inte är på krogen då?" typ... och sen lite snack om kommande helg. Inget flörtigt... bara vanligt snack. Hur vi började skicka sms minns jag ärligt talat inte nu, men det är verkligen inte det väsentliga i historien heller. De sms som skickades kanske hade lite mer flört i sig på slutet, men inte i början. I ett sms från B bad han mig om min msn istället. Jag tänkte att visst... fine... är ju lättare än både Facebook och sms. Den 3 nov befann sig denna B i Sthlm och denna kväll satt vi på msn och skrev.
 
Vid den här tidpunkten mådde jag väl inte så kanon (ska mina vänner intyga!?) pga att jag inte har nåt jobb/pengar plus att känslan av att vilja träffa den här killen A.... i längden kan bli rätt tärande. Att upprepade gånger göra sig sårbar och säga vad man känner, fråga om man ska träffas, komma på en sån mysig idé som att bara umgås i en stuga, fika, middag, film, promenad.... och hela tiden få nej nej nej nej nej och nej. Var tydligen t.o.m. farligt att låna en film av mig. Ja... efter att ha gett sig ut på det tunna repet av mod att fråga, och hela tiden bli nerputtade av detta nej. Då är det faktiskt inte så lätt att se nåt positivt i det hela längre. Sen kommer vi väl till ett problem som jag har..... Jag kan ibland ha otroligt svårt att ta ett eget beslut i såna här situationer. Egentligen borde jag ju bara besluta och inse att: nej han vill inte ha mig, och då är han inte värd mig heller. Det borde vara JAG som tar beslutet att inte ta någon mer kontakt. Att bara lägga ner det och gå vidare. Men svårt som sagt. Så därför kan jag i såna här lägen bli totalt tvärtom.... Jag blir mer och mer på, tills jag verkligen får ett nej rakt i ansiktet. Ja vem är felfri...

Så nu till ett fakta med tanke på detta. Jag har frågat den här killen A rakt ut... ska jag lägga ner. Vill han att jag ska backa?? Gissa vad han svarade.... nej så klart. Så han vill inte ses... men han vill inte att jag ska sluta tycka om honom heller. Okej... nu kommer alla smarta tjejer (och killar för den delen) förstå att den här killen bara vill känna sig omtyckt. Min bekräftelse av honom är ju helt fantastisk!! Så klart han gillar det.... så länge han slipper undan att det skulle kunna bli nåt seriöst. Faktum är att jag vid den här tidpunkten faktiskt börjat känna att jag skulle ge upp... på eget initiativ för en gångs skull. Kände att allt det här bara tog för mycket energi av mig. Så därför kände jag mig nog rätt trött av en massa anledningar..... och vid såna tillfällen kan det va skönt med nåt lätt, flörtigt och bara busigt. Det har inget med seriösa känslor att göra. Så med detta fakta går vi vidare i historien.

3 november var det.... jag och B på msn.... Innan jag skriver vidare är en viktig grej här nu att A och B är väldigt nära kompisar. Och B borde väl då rimligtvis veta om att A är intresserad av mig på nåt sätt och därför inte flörta med den tjej (jag) han har känslor för.... !? Jag menar, killar pratar väl också sånt. Mm hur som helst... I den här msn-konversationen säger B att det vore helt okej om jag raggade på honom. 1. Varför skulle det va okej för A att hans kompis B spelar med och vill bli raggad på!? Hmm.... jaja... då visste jag inte att de var så pass bra kompisar så jag reagerade inte på det nämnvärt. Allt som skrevs såg jag för övrigt inte så seriöst heller. Om jag skulle citera kanske det skulle kunna uppfattas så, men det är bara jag som vet vad jag menar. Det jag skrev gjorde jag för att det var.... lite busigt..... B undrar när jag ska lägga in stöten. Alltså är det han som uppmuntrar till nåt.

Jag avböjer.... säger att jag inte är en sån som "bara har sex" hur som helst. Men visst.... jag är kramsjuk. Närhet är något jag är sjukt beroende av. Så när man varit singel i 4 år... och efter månader med "nej" så fine!!! jag kände för att bara få lite närhet av nån som ville ge mig det. En närhet som man kan komma överens om att ge varandra. Det var bara en skön känsla att få ett ja efter en massa massa nej. Kalla mig svag, kalla mig vad du vill. Men jag anser inte att jag har några förpliktelser mot någon (A) som uttryckligen inte vill ses. Visst.... det var väl inte såååå smart att detta ja till en kram skulle bli till hans kompis. Men jag var låg... och bara ville ha en KRAM!!! Sen kom ju även den där skeden in... Men skeda eller kramas är inte så stor skillnad för mig. Närhet som närhet. Jag går på dans mycket... och den närhet som kan vara där kan vara betydligt större än både sked och kram. Ett faktum är ju att det bara är jag som vet vad jag känner och vad det jag gör och säger betyder. Ingen annan kan ju säga att "nä, men så känner du inte" eller "nä, så menar du inte".

Ja vad hela den här texten skulle mynna ut i var att kille A blev sjukt sur på mig för att jag varit flirtigt mot B. Men hey...... du hade ju inte ens känslor för mig. Jag är ju bara en kompis sa du ju.... så problemet är!? Erkänn att du har känslor och förstår jag din reaktion. Annars gör jag det faktiskt inte!! Då skulle du inte bry dig... Jag tror att anledningen till att du reagerar så är att du inte vill att jag ska kolla på nån annan än dig. Du vill ha min uppmärksamhet för dig själv. Odelad, utan konkurrens.... Och jag kan till 100% säga att om du bara talat om att du känner nåt för mig så hade jag aldrig i livet skickat de där smsen till din kompis. Först DÅ hade det varit respektlöst! Men inte så länge vi enligt dig bara är vänner..... Och enligt mig är vi inte det heller, för vänner blir inte så stela som du blir när jag gör dig nervös......

Händelsen som mynnade ut i det här var att jag messade B och frågade om vi skulle kramas framför tvn. Grejen var då att i andra änden satt inte B och svarade ..... utan det var A. Och ett av dom svaren jag fick gjorde mig misstänksam.... för B skulle inte svarat så. Så mina misstankar hade redan funnits där sen tidigare. Men hur stört är inte det då.... Att sitta och svara på en annans mess bara av en anledning: tron om att sätta dit mig!! Men för vad?! Att få höra att ni suttit och varit "så roade" av det där gjorde mig sjukt sårad. Att medvetet sitta och göra narr av någons känslor är inte vad jag trodde om någon av er faktiskt. Att B gör det... ja jag har inte gett honom något så jag förlorar inget på det heller. Men till A.... som jag gett massor.... av mig... min kärlek. Att han sitter i andra änden av telefonen och nästan hånskrattar och tycker illa om mig för denna lilla sketna sak. Det visar en sida jag inte trodde fanns. En svart, elak sida. Att säga att du inte tror på allt jag sagt sårar mig. Att du hellre tror stenhårt på några rader i ett sms.... I det fallet har jag förlorat. För det jag gett har han bara trashat nu. Jag fick skulden för hela grejen. A tyckte att jag hade verkligen förlorat min chans nu. Men snacka om att säga nåt bara för att ge mig dåligt samvete. För den där chansen du menar jag sabbat.... när hade du tänkt ge mig den!? Tror inte jag någonsin hade fått den. Så i mina ögon har jag faktiskt inte förlorat nåt.

SMS och msn... och allt på nätet kan va hur jäkla oseriöst som helst. Allt som skrivs där är ju till hälften överdrifter, lögner, fantasier.... u name it! Varför skulle det annars va så poulärt. Jo för där kan man ta ut i svängarna... utan att det gör nåt. Det man skriver där kanske man aldrig skulle säga eller göra i verkligheten. Men internet är ju en verklighetsflykt. Och det ser jag inte som nåt problem. Problemet kommer när nån tror att man ska tolka allt ordagrannt. Och än värre är att denna person tar det som skrivs i några sms på större allvar, än det som sägs på telefon eller mellan fyra ögon...... sånt som verkligen kom från hjärtat. Och ni.... tror ni hans kompis fått tillsägelse.. Nä allt var förstås MITT fel!!!

Kommentarer
Postat av: Lars

Never let the bastards were you down!!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback