Dags igen
Shit vad längesen jag bloggade. En och annan som saknat den också. Så idag tar jag tag i det. Sist jag skrev var jag ju på väg att börja jobba i Sundsvall. Och nu är vi i slutet av den perioden. 4 månader skulle jag va här.. och nu är de över. Har gått så himla fort. Men det gör det väl när man har roligt. Trivs så jäkla bra där. Var sjukt stressigt de senaste 3-4 veckorna, men igår infann sig lugnet och ordningen igen. Färre barn vilket var skönt. Ovan känsla att ha tid att äta lunch i lugn och ro och få fika. Känner att stressen fortfarande lurar kvar lite i mitt inre... men hoppas det lägger sig nu. Hade lite svårt att sova på slutet så det var väl ett varningstecken det. Men nu känns på som om det är på bättringsvägen.
På torsdag blir det alltså flytt hem till Östersund igen. I väntan på vad som händer i september. Står som 3e reserv på en vidareutbildning till barnsjuksköterska. Så kommer jag in där behöver jag inte bekymra mig. Då är det bara att slå sig till ro i Östersund en stund till, för den utb är på distans. Kommer jag inte in.... ja det är då proboblemen börjar.. Får jag förlängt vik i Sundsvall så lockar ju det så klart. Men det blir mycket jobb med att hyra ut lägenheten hemma igen och dessutom hitta nåt nytt boende i Sundsvall. Hoppas jag kommer in på utb!!!
Vad har hänt i sommar då. Ja det har varit många många turer fram och åter mellan Sundsvall och Östersund. Har åkt hem varje ledighet. Bott i en väska lite här och var hemmavid, men det har ändå varit värt det. Skönt att va hemma också. Det är ju där jag har mina vänner och familj.... och hojen ;) Har åkt mycket i sommar. Har varit jäkligt kul och känner att man känner sig säkrare och säkrare. Men nu ska jag nog snart ställa av den för vintern för försäkringen är sjukt dyr :(
Mycket dans har det blivit också, både längs kusten och hemmavid. Har varit sjukt kul för jag har lärt känna en massa nytt dansfolk och fått dansa på nya dansbanor. Så nu längtar jag till Ö-viksmaran där alla samlas igen.
Kan ju inte brassa på med allt vad sommaren innehållt på en gång.. Då kommer ni stackare som läser somna innan ni når halvvägs. Men en liten fundering på vägen och diskuterats med vännerna.. Hur kommer det sig att alla är så rädda för förhållande nu för tiden? Har vi influerats för mycket av kändisvärlden? De flesta verkar idag ha inställningen att det måste kännas perfekt innan man kan ens överväga att bli tillsammans. Förr blev man ihop rätt snabbt och sen lärde man känna varandra längs vägen... och upptäckte efter 3 veckor, 4 månader eller 3 år att man inte passar ihop. Inte mer med det. Idag verkar man ska behöva va 100% säker på sina känslor innan det blir nåt. Vad har hänt? Ordet "tillsammans" betyder ju inte livslångt bindande, skaffa barn och gifta sig. För mig betyder det bara att man trivs i varandras sällskap så pass mycket att man inte har behov av att va med andra. Och sen upptäcka allt eftersom man lär känna varandra om det känns bra eller inte..... Inte mer allvarligt än så. Har nån nåt svar på det här så är ni hjärtligt välkommen!
Tills nästa fundering... ta vara på varandra!
På torsdag blir det alltså flytt hem till Östersund igen. I väntan på vad som händer i september. Står som 3e reserv på en vidareutbildning till barnsjuksköterska. Så kommer jag in där behöver jag inte bekymra mig. Då är det bara att slå sig till ro i Östersund en stund till, för den utb är på distans. Kommer jag inte in.... ja det är då proboblemen börjar.. Får jag förlängt vik i Sundsvall så lockar ju det så klart. Men det blir mycket jobb med att hyra ut lägenheten hemma igen och dessutom hitta nåt nytt boende i Sundsvall. Hoppas jag kommer in på utb!!!
Vad har hänt i sommar då. Ja det har varit många många turer fram och åter mellan Sundsvall och Östersund. Har åkt hem varje ledighet. Bott i en väska lite här och var hemmavid, men det har ändå varit värt det. Skönt att va hemma också. Det är ju där jag har mina vänner och familj.... och hojen ;) Har åkt mycket i sommar. Har varit jäkligt kul och känner att man känner sig säkrare och säkrare. Men nu ska jag nog snart ställa av den för vintern för försäkringen är sjukt dyr :(
Mycket dans har det blivit också, både längs kusten och hemmavid. Har varit sjukt kul för jag har lärt känna en massa nytt dansfolk och fått dansa på nya dansbanor. Så nu längtar jag till Ö-viksmaran där alla samlas igen.
Kan ju inte brassa på med allt vad sommaren innehållt på en gång.. Då kommer ni stackare som läser somna innan ni når halvvägs. Men en liten fundering på vägen och diskuterats med vännerna.. Hur kommer det sig att alla är så rädda för förhållande nu för tiden? Har vi influerats för mycket av kändisvärlden? De flesta verkar idag ha inställningen att det måste kännas perfekt innan man kan ens överväga att bli tillsammans. Förr blev man ihop rätt snabbt och sen lärde man känna varandra längs vägen... och upptäckte efter 3 veckor, 4 månader eller 3 år att man inte passar ihop. Inte mer med det. Idag verkar man ska behöva va 100% säker på sina känslor innan det blir nåt. Vad har hänt? Ordet "tillsammans" betyder ju inte livslångt bindande, skaffa barn och gifta sig. För mig betyder det bara att man trivs i varandras sällskap så pass mycket att man inte har behov av att va med andra. Och sen upptäcka allt eftersom man lär känna varandra om det känns bra eller inte..... Inte mer allvarligt än så. Har nån nåt svar på det här så är ni hjärtligt välkommen!
Tills nästa fundering... ta vara på varandra!
Kommentarer
Trackback